Möt house of Mad Hatter
House of Mad Hatter är en dröm som blev verklighet. Det är en fristad för mitt gränslösa skapande som modist och hattmakare.
Min drivkraft är kärleken till hantverket. Blandat med nyfikenhet, envishet och humor blir det en oslagbar kombination.
Jag är uppfinnare, upptäckare, ingenjör och problemlösare i materialens och hantverksteknikernas värld. När jag får ett material i handen testar jag alla egenskaper och spänner bågen till max.
Det finns inga problem – bara lösningar!
House of Mad Hatter låter dina drömmar gå i uppfyllelse. Här är högt i tak – kan bli hur galet som helst! Det är det som är själva HUVUDSAKEN!
Jag heter Lisa Franzén och har gesällbrev som modist och gesäll- och mästarbrev som hattmakare.
Jag har jobbat med hattar sedan 1995 och har drivit mitt företag Franzéns Hattmakeri sedan 2003.
2014 sjösatte jag mitt andra företag – House of Mad Hatter.
Förberedelserna och arbetet med att starta House of Mad Hatter har pågått i flera år. Att få möjligheten att förverkliga en dröm och idé, som funnits i huvudet under lång tid, till att idag kunna sätta nyckeln i dörren är en fantastisk känsla – snudd på overklig.
Även om mina yrken är närbesläktade, skiljer de sig åt på många sätt. I Franzéns Hattmakeri jobbar jag med det traditionella hattmakeriet och i House of Mad Hatter finns min modistverkstad. Där finns inga begränsningar – det gränslösa skapandet och fantasin får sväva fritt. Att äntligen få breda ut mina vingar och ge plats för båda mina yrken är sagolikt.
Mitt skapande har alltid handlat om kvalité och perfektion.
Jag älskar det enkla uttrycket och fascineras av linjernas rena uttryck och former. Det som ser enkelt ut är oftast komplicerat och tekniskt utmanande – något som passar mitt tålamod och min envisa sida. Tillsammans med humor, glädje och fantasi är det en oslagbar kombination.
Problem är en utmaning – det finns alltid en lösning, det gäller bara att hitta den! Engagemang, nyfikenhet och problemlösarlust driver mitt arbete som hattmakare, modist och företagare.
Morgondagens alla utmaningar och projekt väntar runt hörnet!
MODIST
Modisten designar och syr damhattar. Hattens form växer ofta fram i nära samarbete med kunden. Det är modistens kunskap om material och möjligheter som förverkligar kundens idé.
Benämningen modist kommer från det franska ordet modiste som betyder modehandlerska och/eller hattsömmerska. Modistyrket, som vi känner det idag, har sitt ursprung i hattstofferarna. En hattstofferare dekorerade hattar, sålde band, dekorationer och färdiga hattar.
De verkade vid sidan av hattmakarna, som funnits i Sverige ända sedan medeltiden och då tillverkade både herr- och damhattar. Hattstofferarna bildade eget skrå i mitten av 1600-talet och verkade som skråhantverk till mitten av 1800-talet.
En modist, i dåtidens mening, handlade med modetillbehör och tillverkade modeartiklar. När hattstofferarna försvann övertogs hantverket av modister, som kom att specialisera sig på damhattar.
Hatten var en viktig del av kvinnodräkten ända fram till 1970-talet. En dam skulle bära hatt för att vara välklädd. Damhattens mode har naturligtvis växlat i takt med övrigt mode. I dag har hatten inte samma centrala roll som tidigare, men man kan skönja en renässans i lusten att ge hatten en lika betydelsefull roll som kjolens svepande linjer eller materialens lyster.
Modistens roll för kvinnomodet har förändrats men hattmakarens roll, för att vidmakthålla traditionen för högtidshattar, ser ungefär likadan ut idag som när skrået bildades på 1500-talet…
HATTMAKARE
Ända sedan medeltiden har det funnits hattmakare i Sverige. På den tiden gjorde hattmakarna både herr- och damhattar. Hattmakarnas skrå bildades redan i slutet av 1500-talet.
I äldre tid kallades hattmakaren även filtare, då ett viktigt moment i tillverkningen bestod i att framställa den filt som hattar ofta gjordes av. De huvudsakliga råvarumaterialen var ull eller andra djurhår. En del hattmakare tillverkade också hattar i tunnare tyger, t ex siden och sammet.
Efter många år i yrket förändrades hattmakaren- de blev darriga och nervklena med förändrade psyken. Många fick sluta sina värv långt i förtid.
Det skulle dröja länge, innan man kom underfund med att hattmakarna i själva verket utsatts för kronisk kvicksilverförgiftning. De impregnerade nämligen sina höga hattar med kvicksilver. Kvicksilver användes också i garvningsprocessen, när man skulle få loss håren från hudarna – de hår som användes i framställningen av filt.
Det är från denna tragiska konsekvens av hattmakaryrket, vi fått uttrycket ”mad as a hatter”.
Från 1830-talet började man tillverka höga felbhattar. Yrkeskåren uppdelades i två kategorier: filt- och felbhattmakare, av vilka de senare hade högre status. Idag finns bara ett fåtal hattmakare kvar.
Verktygen och teknikerna vid framställningen av schellacksstommen till höga hattar, som cylinder-, derby-, manchong-, dressyr och doktorshattar, följer samma princip som på 1800-talet. Detsamma gäller framställningen av chapeau-claque och plommonstop. Tillverkningen av filthattar är också densamma idag, bortsett från att hattfilten köps färdig.
En hattmakares nuvarande inriktning är mest mot herrhattar. Största delen av produktionen består av doktorshattar. I övrigt tillverkar hattmakaren alla typer av höga hattar och filthattar samt ordenshattar och historiska hattar – allt efter kundens önskemål.
Vid beställning av damhattar får man vända sig till en modist.
